Träning handlar om att ge till kroppen.

Jag var desillusionerad kring träning ett tag, eftersom det inte kunde ge mig vad jag saknade. Det trollar inte fram några gudar. Men det handlade aldrig om att få, utan om att ge. Och att ge vad kroppen förtjänar – det är det heliga.

Manlig andlighet handlar om att ge. Gudarna har gett till världen, och genom att ge till vår egen lilla värld – så upprepar vi det heliga. Så knyter vi band mellan det vi älskar, och det eviga där ovan. Världen har sin gång – vi kan bara ge, och sen går det som det går.

Det handlar inte om att få – men nog ska man vara lycklig, när världen ger tillbaka. När det lilla blommar ur sin vila, och tackar dig med sina färger och dofter. Du valde att minnas, att upprepa gudarnas gåva – du är bara en budbärare, men ändå! Det är du som valde att ge.

Kära, krokiga kropp, med dina lustiga armar och ben. Jag inser nu hur lycklig du blir, av att stångas med skrot, att rusa mellan skogens stammar, att kyssas av svett och vindens sus. Och när du svarar med rusande blod och muskler – vad lycklig jag blir av din tacksamhet!