Det som gör Astrid Lindgrens verk så svenska är inte bara att de utspelar sig i det gamla Sverige, utan att de alltid skildrar mongot i samhällets gränsland.

Luffaren, den fattige bonddrängen, farbrorn på taket, flickan som inte vill bli vuxen.

Det är vår gamle vandrare.

Och ja ja, Astrid Lindgren var libtard osv. Men jag tänker knappast kontrasignalera något som VARENDA svensk älskar.

Gumman är en av våra största kulturskatter, och man kan börja snacka om henne när vi själva skapat något som är BRÅKDELEN av lika folkligt som hennes sagor.