Individualism är ariskt. Varje arisk man är sin egen sol eller måne, som formar sitt eget öde.

Alla ariska erövringar bottnar i att bara den äldste sonen fick ärva, och att alla andra kastades ut. Det förväntades att varje man skulle skapa sitt eget hem och familj.

Individualism är inte samma sak som liberalism. Det är både lustigt och frånstötande hur folk söker sig till i grunden icke-nordiska idéer för att “äga libsen”.

Vi är inte menade att bo i storfamiljer eller tjäna ett kollektiv – vi är vandrare, som bygger våra egna hem.

De flesta vikingatåg var unga och kåta NEETs utan mark eller egendom som byggde en båt tillsammans och åkte över havet.

Som var tvungna att vinna nya hem, innan de kunde få sin älskling där hemma. Det var individualism – i dess mest pragmatiska och romantiska form.

Militarism och kollektivism har varit extremt överskattat sedan andra världskriget. Nazisterna gick i samma takt, men det beror dels på att deras tid var de industrialiserade massornas tid, dels för att det redan i Tyskland finns icke-nordiska spår av storfamiljen.

Det är svårt för unga män idag. Inget jobb, inga resurser, inget eget hem, inget stöd hemifrån. Men spoiler alert – så har det alltid varit för arier. Vi är menade att kastas ut på vandring.

Moderniteten tvingar oss till vår sanna natur – att bygga en båt med våra vänner.