“Systemkollaps” och andra apokalyptiska scenarion är en efterbliven mem.

Sverige är det bästa och mest välfungerande landet i världen. Svenskar hittar alltid ett sätt att få systemet att funka, oavsett dess brister.

Man kan inte checka ut och hoppas på att systemet försvinner.

Dock finns det en sorts mytologisk makt i berättelsen. Som hur medeltidens människor trodde Gud kunde återvända vilken dag som helst, så bäst för dig att allt var i toppskick.

Man kan leva SOM OM man var tvungen att klara sig själv, utan att för den sakens skull checka ut.

Enbart pessimism skulle aldrig kunna slå rot lika starkt som myten om “systemkollaps”.

Det är folks längtan efter något nytt som talar genom myten. Och en kultur och gemenskap som hämtar kraft utanför “systemet” kan vara det som får folk att faktiskt ÄNDRA på systemet inifrån.

Det skadar inte att följa sina drömmar och försöka sig på något helt alternativt, något som man innerligt tror skulle kunna överleva en total systemkollaps, likt själen överlever domedagen.

Tvärtom är det just den sortens friska, odödliga anda som kan vända på ett helt system.

Det finns något där i myten, ett spännande äventyr.

Så länge man inte låter den slå över i pessimism, bitterhet, uppgivenhet eller hat mot omvärlden (som så många på vår sida just gör)

Att både vara utanför och emot tiden, eller vad det nu var Savitri Devi sa om Hitler.

Man kan bygga en cp-klan för svenskar samtidigt som man agerar inom systemet som en vanlig människa.