All form av sexualitet i konst är vidrig och helt onödig. Det finns INGET av estetiskt eller berättarmässigt värde som inte kan förmedlas i en enda kyss eller antydan.

Allt annat är bara pornografi, eller konstnären som tvingar sin egen smutsiga buk på resten av världen.

Konst och kultur är så offentligt som något kan bli. Det är bokstavligen folkets allmäna medvetande, satt i pränt.

Man ska inte göra något i konst som man inte skulle göra på öppen gata. Och om man gör det ändå måste man behandlas som en blottare – en sjukling eller förbrytare.

Detta förklarar också varför alla föräldrar instinktivt vet att det är mycket värre för barn att se sex på TV än massa våld.

Våld och krig är en offentlig handling. Det är i sin sanna och rättvisa form något som SKA visas upp – både hjältens sagor, och brottslingen som hängs.

Jag har själv gjort konst som varit onödig, Gud förlåt mig för det.

Men jag vet också hur fult det var, och hur mycket bättre verket hade varit utan.

En konstnär som FORTSÄTTER vara ful är antingen ett pervo, eller en dålig estetiker som aldrig skulle få uppmärksamhet annars.

Det finns ingen som helst anledning att skildra nakenhet i kultur, så länge det inte speglar Adam och Evas oskyldiga nakenhet.

Kroppens egen harmoni och perfektion, Guds egen avbild, innan död och synd ens fanns.

En pervers konstnär är bokstavligen Satan, en äcklig liten orm.