Hår är en konstig grej. Det som för djuren är en nödvändighet och överlevnad är för människan en prydnad.

Människan bär sina lockar som en krona. Lejonets man, fågelns fjädrar, sommarens ljusa blomster – ett svall kring en ängels ansikte, en förlorad trädgård och en dröm.

(Norwood är det heliga tecknet på att människan egentligen inte behöver sitt hår. Den kala hjässan en reflektion av himlavalvets oändliga rymder, det eviga livets trofasta klippa, marmor som skiner över trädgårdens blomster)