Folk använder cope som förolämpning, men människan behöver sin cope.

Det är hälsosamt att rycka på axlarna och skrocka åt något man själv inte kan, så man kan lägga sin energi på sina egna förmågor.

Någon som inte kan kåpa och faktiskt plockar isär sig själv kommer bli galen.

Sen finns det förstås ohälsosam cope, att man ursäktar sig för något man faktiskt kan ändra på.

Men hur mycket av kulturen inom våra kretsar är inte just denna fula sortens cope? Cope över att man inte når fram till sin omgivning, och att vanligt folk därför skulle vara sämre.

Det är inte vanligt folk som kåpar över att dom inte är epic vril bronze age alfa e-warriors.

Det är du som kåpar över att du inte hittat din egen roll bland andra människor. Att du ersatt din faktiska omgivning med ideologi.