Folk som kallar kristendomen för ökenreligion avslöjar mest sin egen ateism, som att religion var något som växte ur marken eller människan själv hittat på, inte olik en maträtt eller en film.

Evangeliet är inte en fråga om pizza eller husmanskost, utan om att Gud blev människa

Evangeliet är inte kultur, utan vittnesmål. Det är ingen aforism eller filosofi eller metafor eller annan mänsklig skapelse, utan folk som svär vid att de såg Gud själv. Att han gick som människa, dog och återuppstod.

Den enda rimliga invändningen är om någon sett en annan Gud.

Att behandla religion som kultur är inte långt ifrån att tänka med magen. Då kan man lika gärna kritisera kristendomen för att nattvarden inte är husmanskost (och att man inte blir särskilt mätt av den).

Kultur är en sekulär sak. En målning är inte guden den försöker avbilda.

Det sekulära har sitt eget värde, och det sekulära försvinner inte för att Gud blev människa. Folken, nationen, och kulturen finns kvar, på samma sätt som träden eller stenarna eller bäcken.

Men man ber inte till stenar. Och på samma sätt behandlar man inte Gud som kultur.

Finns ingen kristen någonsin som trott att Gud kommit från öknen eller från judarna, som att han vore en exotisk maträtt.

Gud fanns INNAN allt annat. Att han sedan blev människa, dog och återuppstod i öknen just bland judarna - det är inte upp till oss att bestämma.’

Gud fanns innan allt, och han valde att dö för våran skull, så att även vi ska finnas efter allt.

Frågan om kristendom är frågan om man vill bli en riddare i hans hov, och inget annat.