Första kapitlet, ute nu
Läs online
Ladda ner som pdf
Idun bor någonstans i norra Neo-germania med sin farfar. De lever ett fridfullt liv, även om folk är misstänksamma för att de bor utanför murarna. En dag försvinner farfar mystiskt, och kort därefter hittar Idun ett magiskt svärd med gamla krafter.
Berättelsen utspelar sig i ett Europa som gått igenom många cykler till, och står inför vad som verkar vara den sista undergången. Världen faller i havet, monster hemsöker skogar och vatten, och i sprickorna växer ruiner från alla möjliga tidsåldrar fram.
Av någon outgrundlig anledning (för att det är kul) är det unga flickor som får de magiska krafterna, och uppgiften att leta efter spjutet som kan offra en gud på världsträdet. Ibland har de svårt att orientera sig i den hårda världen där ute.
Men för det mesta går det bra ändå.
Basically, she is monke.
“Är man stark måste man vara snäll” som den gamla Björnguden sa. Men de flesta i Neo-Germania har glömt honom, och dyrkar Den förlorade staden istället. Den här flickan är skogens sista riddare.
Ligger Atlantis i Neo-Germania? Självfallet. Läs “Atlantica” av Gigabeck.
Den första sjöfararen, och hans bortglömda palats.
Hm, så här minns jag inte Tors strid mot Midgårdsormen.
En ond magi-flicka?! Vad är hennes problem dock?
Otillgänglig tornar Den förlorade staden över Neo-Germania. Den dyrkas som gudarnas förbjudna boning. Men kanske är staden mest en dröm om vad som kunde ha varit.
Den enda vägen till staden är Autobahn. Men den vaktas av Den vilda jakten, och ingen som färdats utmed den har nått sitt mål. Gudar eller ej, något måste finnas i staden.
Det var flera hundra år sedan man kunde segla över havet. Vissa bygger båtar och jagar ensamma havsmonster på grunt vatten. De går inte att äta, men man kan koka en stinkande olja ur dem.
Kanske är minnet av frihet viktigare än oljan.
Ön Norfumbia har varit isolerad sedan havet blev hemsökt. Varje vrå är exploaterad, och luften är tung av sot från havsoljan.
Känslan av instängdhet får utlopp i våldsamma gladiatorspel och nattliga upptåg. Få vågar vara ute på gatorna ensamma.
Länge härskade kung Greg över öns alla städer och träsk, rättvist och våldsamt.
Men nyligen har en elak liten häxa slagit sig ner i Londums högsta torn, och ingen verkar kunna handskas med hennes tjuvknep. Ett bortglömt rike växer fram ur skuggan…
Unge herr Ljung tar sin titel som greve på största allvar, även om det var tusen år sedan den hade någon betydelse.
Utan slott eller marker vandrar han över det gamla furstendömet, för att bistå ett folk som glömt honom. En ensam värja mot natten.
I Neo-Germania är varje by en fästning. Skogen är hemsökt, och ständigt råder krig om de få betesmarker där människor och djur ännu kan leva.
Många får dö en hjältedöd. Men samtidigt finns det inte mycket skönhet i ett krig som förs på grund av trångboddhet.
Ett instängt liv tar fram det sämsta i folk, månen driver dem lätt till vansinne. Fanatism, puritanism, häxjakter – kanske är det förutsättningen för ett hopträngt liv bakom murar.
Kring skärvor av förlorad marmor sluter sig byborna – smutsig slakt i renhetens namn.
“Bortom muren bor bara monster” säger byborna. Och nog måste man vara vansinnig för att ännu leva i skogen. Men i vansinnet finns ett bortglömt paradis.
Vissa liknar monster själva. De har lärt sig att älska skogens jakt. Medan andra trotsar faran för en frihet ingen mur kan ge.
För några hundra år sedan slukade en översvämning alla betesmarker och städer i norra Neo-Germania, men det har skänkt landskapet en sällsam frid.
De stora krigarna i syd har annat att tänka på än ensliga fiskare och skogsmän. Och inga monster trivs i de grunda vattnen.
Här kan vanligt folk leva utanför murarna, om de är listiga och försiktiga. Men folk är likväl misstänksamma.
Iduns farfar vet mycket om världen, och kan fixa med både viktiga och meningslösa mackapärer. Men elakt folk kallar honom häxa – vad gör han annars ensam i skogen?
Ännu längre norrut växer sig vansinnet starkare, i Kvenlands oändliga skogar. Här kan bara svekfulla magiker och ruskiga hamnskiftare överleva den långa natten.
Styr gör blodtörstiga häxor, och männen klär sig i långa klänningar för att frammana dolda andar.
Allra längst norrut blåser Nordanvinden oavbrutet, en mur som ingen kan tränga igenom.
Runt och runt vandrar ofantliga jättar, utestängda från någon bortglömd hemlighet. Vem vet vad som händer med världen, om de når sitt mål?