Vår tids politiska fråga är inte hur vi tar över staten, utan hur vi överlever utanför staten.

Hur många man krävs det för att för att bryta sig ut, för att forma sitt eget öde? Hur många krävs för att försvara sina egna, försörja sina egna, och skipa sin egen rättvisa?

Invandring och återvandring är egentligen en fråga som förlorats sedan länge. Något sånt här händer inte i ett land med en levande folkgemenskap – hur ska man bygga en etnostat när folket inte vill kännas vid sin etnicitet? Hur ska man väcka en massa som inte vill vakna?

Optics är en fälla. Man är sitt yttre. Om du lyckas locka röster från människor som avskyr det du egentligen står för, så har du blivit en av dom. Det som byggs på falsk grund rasar. Det som betyder något är att inspirera de få som faktiskt vill följa dig mot något nytt.

De som accepterar dina optics kommer överge dig så fort er vänskap blir lite obekväm. Den riktiga investeringen är de som delar din dröm på riktigt. Så våga stå för dina riktiga bröder – var genuin, var lycklig, var framåtblickande och skapa något som bara tillhör oss.

Dock är det onödigt att skylta med sin dröm, att försöka övertala människor som aldrig kommer bli en del av den. Det är en politisk vanföreställning att vi ska ändra på systemet, att vi ska ta en massa stryk för någon som inte vill veta av oss. Visa inte fienden din hand.

Anonymitet är bra, för det låter oss utnyttja fienden. Släng inte bort dina möjligheter – om du är duktig ingenjör så är det som ingenjör du tjänar dina bröder, inte som tyckare. Det finns inget värde i att “stå upp” för dina åsikter – du behöver resurser åt dina egna.

De stora partiernas tid är förbi. Vår strid kommer ske i samhällets gränsland. Det gamla Sverige faller, och framtiden tillhör de som klarar sig själva. Hitta vänner du är redo att dö för, skapa meningsfulla relationer, så fröet för en ny gemenskap, en egen stat i skuggan.

Det liv som väntar är ett liv i klaner – precis som vi levde i den forna Norden. Och vi måste acceptera att främlingarna är konkurrerande klaner, snarare än några vi kan kasta ut. Slösa inte tid på att skrika “Åk hem!”, utan tänk som en furste i krig med andra furstar.

Kanske kommer det en dag då svensken faktiskt vaknar. Men då kommer han inte söka sig till någon som stångats med optics, utan till de som redan tagit steget och skapat ett nytt liv. Vi vänder svensken ryggen nu, men därmed ser vi till att han kan räddas en annan dag.