Det är äckligt med skadeglädje kring vaccinet och corona.

Det finns inget kul med att ditt folk, din familj och dina vänner levde rädda för en hosta i två år, eller blev memade till att ta en experimentell cocktail med Gud vet vad.

Du är inte heroisk för att du visste bättre.

Folk känner ingen folkgemenskap. Om du vet bättre eller är starkare än andra så är det ditt öde att hjälpa, inte att håna.

Det är inte revolutionärt att skippa sprutan, eller att skriva fantasier på internet om sin ovaxxade sperma (som vanligt slutar allt i det egna könet)

Folk ser inte politik som en strävan att göra livet bättre för sitt folk, utan bara som ett spel att plocka poänger i, ett sätt att konkurrera mot sina egna för smulor, likt krabbor i en hink.

Det känns som att “nationalism” i 80% av fallen bara är en borgerlig dröm om ett samhälle där en själv ska få högre social och sexuell status än andra, för att man minsann hade rätt åsikter.